En läsupplevelse utöver det vanliga!
Detta är absolut inga soliga söderhavsöar, utan precis tvärtom. Kala, ödsliga klippöar med ett klimat som snarast påminner om Färöarna. Vi befinner oss nära Antarktis nu.
Hit till dessa öar, som är belägna en bra bit utanför Argentinas sydkust, har den engelska deckarförfattaren Sharon Bolton valt att förlägga sin bok ”Små svarta lögner” (Little Black Lies, 2015). Av alla platser på denna jord, kan man tycka, men till glädje för alla som hellre reser hemma i läsfåtöljen än bordar ett flygplan. För att ta sig till Falklandsöarna är nog både dyrt och komplicerat.
Falklandsöarna förknippar man kanske framför allt med det korta, men förödande, krig som utspelades där i början av 80-talet. Den argentinska militärjuntan anföll de brittiskt styrda öarna för att stärka sin egen ställning i hemlandet och Margaret Thatcher, som då var engelsk premiärminister, slog tillbaka med full kraft. Kriget varade endast i sjuttiofyra dagar, men det kostade omkring 900 människor livet – de flesta unga, dåligt utrustade argentinska soldater.
De isolerade öarna med sin tragiska historia och sin Shetländskt vindpinade, karga och gråruggiga atmosfär utgör i Sharon Boltons bok en minst sagt småkuslig fond till det drama som utspelas – ett drygt decennium efter krigsutbrottet.
För tre år sedan slogs Catrin Quinns liv i spillror sedan hennes bästa vän Rachel genom slarv orsakade en ohygglig olyckshändelse som ledde till Catrins två små söners död. På ytan fungerar hon ännu till synes. Hon äter, sover och går till sitt arbete varje dag, men hon har förlorat allt – sin familj, sin framtid, sin psykiska hälsa – och inom henne finns bara plats för en enda känsla. Ett hat utan gräns.
Årsdagen för pojkarnas död närmar sig och Catrin lägger sista handen vid planerna för den djävulska hämndaktion som hon länge planerat. Mitt i dessa förberedelser så försvinner en liten pojke spårlöst – den tredje i raden av pojkar på bara två år som oförklarligt försvinner på de gråa, regniga öarna.
Huvudstaden Stanley är en liten stad och de flesta som bor där känner varandra. Den skräck som, i och med pojkarnas försvinnande sprider sig, förändrar snart också samhällsklimatet. Grannar börjar kasta misstänksamma blickar på varandra, misstro smyger sig in i bland vänner som känt varandra länge.
Boken består av tre delar – var och en med en egen berättarröst. Den fjärde – ständigt närvarande – karaktären skulle man kunna säga är platsen i sig själv. Isolering och instängdhet, kall sten, vassa klippor, spöklik dimma och det ständigt attackerande havet.
Catrin, Rachel och Callum är det som i tur och ordning låter oss ta del av vad som hänt. Callum är en engelsk fd soldat som stannat kvar på öarna och som Catrin haft ett förhållande med. Alla de tre huvudkaraktärerna är komplexa och trovärdigt skildrade. Alla har upplevt stark smärta och svåra förluster. Alla sörjer. Ingen är alltigenom god eller alltigenom ond. Alla försöker de hitta ett sätt att återvända till livet – eller ett sätt att lämna det för gott.
Berättarrösterna förmedlar var och en sina historier – men vem ska vi tro på? Ja, inte förrän vi slår ihop boken kan vi vara säkra på svaret...
Sharon Bolton är fantastisk! Läs henne!
Tipsar
Anna-Lena
PS: Biblioteket har, förutom boken ovan, ett flertal andra titlar av Sharon Bolton.
För er som vill läsa deckare i en lika vindpinad och ruggig miljö, fast på lite närmare håll, kan jag varmt rekommendera Ann Cleeves Shetlandsserie i sju delar -- även känd från TV -- och Peter Mays trilog från de Yttre Hebriderna.
Länkar:
