Andras liv
Zlatan-biografin är väl det mest kända exemplet på denna föryngring, men även andra idrottsbiografier, kriminalbiografier och, inte minst, mångfalden av biografier om utsatta barns och ungdomars uppväxt, är sådant som brukar falla den yngre generationen i smaken.
Själv har jag den senaste tiden läst, respektive lyssnat, dels på en biografi och dels på en biografisk roman.
Vad är då skillnaden, kan man undra?
Jo, medan en biografi gör anspråk på att vara en sanningsenlig skildring av en persons liv och leverne, så kan man aldrig vara riktigt säker när det gäller den biografiska romanen. I den blandas fakta och fiktion i varierande utsträckning.
Hur vet man vad som är vad? Ja, enklast är att läsa på bokryggen och se hur boken är klassificerad. Står där Lz, så är det en biografi det handlar om, men står det Hc eller Hce, så har vi att göra med en roman.
I somras gick Linn Ullmans biografiska roman om föräldrarna Liv Ullmann och Ingmar Bergman som följetong i radions P1. Boken har kallats både mästerlig och enastående och uppläsningen av skådespelaren Marie Richardsson levandegjorde ytterligare skildringen av en barndom, sedd genom barnets ögon. Flickan, modern och fadern, så benämns personerna i boken. Inga namn förekommer.
Romanen skildrar ett barn vars enda längtan är att bli vuxet och två föräldrar som aldrig riktigt själva har växt upp. Det är också en skildring av åldrande och död och om en far och en dotter som planerar att skriva en bok tillsammans. Men när faderns minne börjar svika honom, så anpassas projektet efter det och blir till något helt annat än vad som från början var tänkt.
Linn Ullman debuterade som författare 1998 och ”De oroliga” är hennes sjätte roman.
Uppväxt och frigörelse är också det tema som genomsyrar författaren och journalisten Åsa Mobergs alldeles nyutkomna memoarer "Livet".
Åsa Moberg var under flera decennier en förgrundsfigur och en viktig opinionsbildare i det svenska samhället. Jämställdhet, kärnkraft, skogsskövling – hennes engagemang var brett och outtröttligt.
Efter att ha hoppat av gymnasiet etablerade sig Åsa som krönikör med egen kolumn och byline på Aftonbladet. Med sitt långa mörka hår och tidstypiskt korta kjolar skilde hon ut sig i en tid då man noga skulle passa sig för att understryka sin kvinnlighet om man gjorde anspråk på att vara seriös. Åsa gick sin egen väg.
Hennes memoarer är en tidsresa och ett tidsdokument, men också en uppgörelse med den tidens värderingar, som ifrågasättandet av kärnfamiljen och det utbredda mammahatet. Nu, vid 70 års ålder, blickar Åsa Moberg tillbaka och reflekterar.
Det är rolig och underhållande läsning, om ibland svåra och allvarliga ämnen – och både Linn Ullmanns och Åsa Mobergs böcker finns förstås här i biblioteket.
Välkomna att låna!
