lugnetbiblioteket.blogg.se

Fyrtio år har gått sedan Lugnetgymnasiet invigdes och detta ska, som bekant, både uppmärksammas och firas under läsårets gång. Axelvaddar och pudelfrisyrer minns nog alla som var med då. Men hur var det med kulturen? Litteraturen? Vad läste man egentligen på åttiotalet?

Med nittonhundraåttiotalet kom en reaktion på den politiska realism som hade varit utmärkande för litteraturen under sextio- och sjuttiotalen. Resultatet blev en minst sagt brokig blandning av olika genrer som alla hade det gemensamt att de snarare vände blicken inåt än utåt.

Därför flanerade man på åttiotalet gärna omkring på storstadsgator medan man reflekterade och filosoferade. Man tog del av andras innersta tankar och hemligheter via bekännelselitteraturen. Man läste lyrik som aldrig förr. Man flydde in i tantsnuskets glitter och glamour eller i den exploderande fantasy-genrens oändliga fantasivärldar.

Här kommer ett litet axplock från några av de genrer som var en del av det litterära åttiotalet. Nedtecknat så som jag själv minns det.

Många var de kvinnoskildringar som satte sin prägel på åttiotalet. Inger Alfvén berättade om kvinnors liv, relationer och kampen för jämställdhet mellan könen. Hennes ”Ur kackerlackors levnad” låg på bokhandelsdiskarna 1984. Gerda Antti skrev om äldre kvinnors tillvaro och var så omåttligt populär att biblioteken såg sig tvungna att korta ner lånetiden på hennes böcker. ”Jag reder mig nog”, kunde vi läsa 1983. Även Fay Weldons ”En hondjävuls liv och lustar” såg dagens ljus 1983. En feministisk klassiker som blev en succé världen över. Sun Axelsson skildrade  kvinnors villkor i Sverige och Latinamerika, med sitt eget liv som förlaga. "Honungsvargar" kom 1989.

                     

Till kategorin tantsnusk räknades även författare som Sidney Sheldon, Jackie Collins, Shirley Conran och Judith Krantz. Jag använder imperfektform här, för dessa, på sin tid omåttligt populära böcker som lästes av både gammal och ung, är nu sedan länge försvunna - sönderlästa, utrangerade. Möjligen kan enstaka exemplar finnas kvarglömda i något mörkt hörn av biblioteksmagasinet.

Intresset för Latinamerika var stort under nittonhundraåttiotalet. Den chilenska författaren Isabel Allende debuterade med romanen ”Andarnas hus”, som kom i svensk översättning 1984. 

Gabriel Garcia Marquez tilldelades Nobelpriset i litteratur 1982 för sin roman ”Hundra år av ensamhet” och Mario Vargas Llosa, gav ut ”Kriget vid världens ände”, som vi kunde läsa på svenska 1984.

I Sverige var Kerstin Ekman populär och älskad som få under åttiotalet. ”En stad av ljus” som kom 1984, avslutade serien ”Kvinnorna och staden”. En annan folkkär författare var Marianne Fredriksson, vars böcker fanns överallt - i bokhandlar, hos bokklubbar och på bibliotek - och lästes av alla.”Simon och ekarna” kom 1985.

”Gentlemän” av Klas Östergren blev en stor framgång när den nådde bokhandelsdiskarna hösten 1982 och Göran Tunströms: ”Juloratoriet” tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1984.

Bland de mest populära utländska författarna fanns sydafrikanen André Brink. ”En torr vit årstid” fanns att läsa på svenska 1980.

                  

Stephen Kings ”Jurtjyrkogården” kom i svensk översättning 1984 och är en bok som fortfarande ibland efterfrågas här i biblioteket. Inger Edelfeldt gav ut sin ”Breven till nattens drottning” 1985 och Kirsten Thorup fick sitt genombrott med Köpenhamnsskildringen ”Himmel och helvete”, som utkom 1982 och väckte enorm uppmärksamhet. Sven Lindqvists ”En älskares dagbok” blev en stor framgång när den gavs ut 1981. I USA gav John Irving ut ”Garp och hans värld” 1982 och ”Ciderhusreglerna” 1985.

Långserieböcker var, som tidigare nämnts, populära på åttiotalet och Margit Sandemos ”Sagan om Isfolket” tillhörde några av de allra mest lästa i denna kategori. Böckerna var dock inte välkomna på alla bibliotek. Sjuttiotalets pekpinnar dröjde sig kvar ännu ett tag. Inte minst inom kulturen.

Nittonhundraåttiotalet var ett i hög grad produktivt och nyskapande decennium i den svenska lyriken, där de litterära värden, som under sextio- och sjuttiotalen hade fått stå tillbaka till förmån för det politiska innehållet, nu blev viktiga igen.

Många av de tongivande poeterna var kvinnor. Etablerade namn som Kristina Lugn och Katarina Frostenson fick sällskap av debutanter som Birgitta Lillpers, Ann Jäderlund och Bodil Malmsten. På den manliga sidan dominerade poeter som Tomas Tranströmer, Lars Norén, Göran Tunström och Stig Larsson.

Hur kan man då, med några få ord, försöka sammanfatta det litterära åttiotalet? Ja, kanske framför allt som en reaktion på sjuttiotalet och allt vad det stod för. Åttiotalet har ofta kallats ytligt, kommersiellt och materiellt. Men samtidigt är det ett decennium där vi kan hitta några av de allra mest framstående moderna författarna - både i Sverige och internationellt. På många sätt var det en guldålder inom litteraturen.

Utifrån ett skolbiblioteks perspektiv kan man konstatera att det här var en tid med en annan syn på läsandet och med andra förväntningar på de elever som då befolkade våra gymnasieskolor. Förmodligen existerar inte den bibliotekarie idag, som skulle ställa sig tveksam till värdet av att läsa långserieböcker eller rentav vilja förbjuda dessa från skolbibliotekens hyllor. Snarare skulle man nog bli själaglad om någon elev vågade ge sig i kast med den ändlösa serien om "Isfolket" eller de tegelstenar som tillsammans utgjorde berättelsen om "Grottbjörnens folk".

Skolbiblioteket vill nu delta i 40-årsfirandet genom att plocka fram de rester av åttiotalets litteratur som fortfarande finns kvar i våra hyllor och gömmor. Välkomna att låna och minnas - och gör som man gjorde då, på åttiotalet. Vänd blicken inåt och förflytta er till en annan värld.

Trevlig läsning!