Läslov!

(Karin Boye: ”I rörelse”)
Efter ett välbehövligt Höstlov, eller Läslov, som vissa föredrar att kalla det för – en bra idé tycker vi – ser vi nu på biblioteket fram emot andra halvlek av höstterminen.
Under Läslovet har vi mycket riktigt, i viss utsträckning, ägnat tiden åt läsning. Själv har jag lagt ett par dagar på en alldeles ny och mycket spännande biografi i tegelstensformat – nämligen Johan Svedjedals skildring av Karin Boyes liv: ”Den nya dagen gryr”.
Karin Boyes författarskap har ju kommit att förknippas mycket med ungdom och ungdomstid. Kanske delvis för att Karin Boye själv aldrig blev gammal. Endast fyrtioett år gammal avled hon, efter att ha tagit en överdos av sömntabletter. Men också för att de frågeställningar och grubblerier som genomsyrar hennes romaner och diktsamlingar är av det tidlösa och existentiella slag som man ofta brukar brottas med i sin ungdom.
Hennes tragiska självmord, en mörk och kall aprilnatt mitt under brinnande krig, har alltid, tycker jag själv i alla fall, kastat en dyster skugga över hennes författarskap och vårt sätt att läsa och tolka henne. Som ett mörkt och ångestladdat moln finns det alltid närvarande där.Men Karin Boyes liv var så mycket mer än mörker, ångest och förtida död och det är därför det är så spännande att läsa Johan Svedjedals 680 (!) sidor tjocka bok. För här ryms det mesta som är värt att veta om en av våra mest älskade författares liv.
Karin Boye föds in i en högborgerlig miljö och växer upp i Göteborg och Stockholm, tillsammans med två yngre bröder. Fadern, Fritz, är en civilingenjör, som arbetar som en högt uppsatt försäkringstjänsteman, men som ”på grund av viss nervsvaghet” i förtid tvingas lämna sitt arbete. Hennes mor, Signe, till vilken Karin har ett komplicerat förhållande, utvecklar, efter den yngste sonens födelse, ett snabbt eskalerande alkoholmissbruk.
I ett försök till nystart flyttar familjen 1909, när Karin är nio år gammal, till Stockholm, där Fritz får ett nytt jobb i försäkringsbranschen, dock på en betydligt lägre nivå än tidigare
Karin tar så småningom studentexamen och börjar sedan på folkskoleseminariet.
1922, samtidigt som hon studerar grekiska i Uppsala, debuterar Karin Boye med diktsamlingen ”Moln”. Hon hinner ge ut fem diktsamlingar och fem romaner, varav en, ”Kallocain” (1940), kan beskrivas som en dystopi – och det långt, långt innan dystopier skulle bli vardagsmat för nutidens unga läsare. En diktsamling utges postumt, efter hennes död.Under den senare delen av 1920-talet och början av 1930-talet reser Karin omkring i Europa och jobbar däremellan hemma i Sverige som lärare. Hon går igenom olika perioder av religiösa, politiska och sexuella grubblerier. Från kristendomen till buddismen och tillbaka till kristendomen igen. Från liberalism till socialism och marxism. Från en påtvingad heterosexualitet, via bisexualitet och till homosexualitet.
1932 kommer hon till Berlin för att bl a genomgå psykoanalys. Hennes privatliv är under den här perioden komplicerat. Hon slits mellan sin egen önskan att leva som lesbisk och pressen från omgivningen att inordna sig som heterosexuell.
I Tyskland träffar hon också sin blivande livskamrat, Margot Hanel. Hanel har judiskt påbrå och Karin hjälper henne att fly till Sverige.
Förhållandet till Margot blir skakigt men de två förblir ett par fram till Karin Boyes död i april 1941. Endast en månad efter livskamratens död, väljer även Margot Hanel att ta sitt liv.
”Den nya dagen gryr” är en fantastisk skildring av en gränsöverskridande och sökande kvinna som på många sätt var före sin tid. Det är ingen bok som man nödvändigtvis måste läsa från pärm till pärm, om nu formatet skulle avskräcka. Det går utmärkt bra att bläddra i den och att läsa valda delar. Samt, förstås, studera den mängd av foton som illustrerar Johan Svedjedals bok.
Hur man än väljer att gripa sig an boken, så väntar en läsupplevelse utöver det vanliga.
Boken finns, förstås, att låna hos oss!