Läsning för mörka höstkvällar
Det är sommar och solen lyser dygnet runt i det lilla samhället Glimmerträsk. Sedan tre år tillbaka tillbringar Lelle alla sina nätter bakom ratten. Mil efter mil tillryggalägger han längs den öde Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter Lina spårlöst, efter det att Lelle en tidig morgon släppt av henne vid busshållplatsen i Glimmerträsk. Lina som den morgonen var på väg till sitt allra första sommarjobb på en skogsplantering.
Polisen har nu slutat att aktivt leta efter henne, men Lelle vägrar att ge upp hoppet. Varje kvadratmillimeter av markerna längs vägen, varje dike och varje övergivet hus finkammar han.
Dotterns försvinnande innebar slutet för Lelles och Anettes äktenskap. Anette har i sin förtvivlan valt att lägga hela skulden för Linas försvinnande på sin exman, som var den som lämnade dottern vid busskuren.
Det ändlösa letandet är det enda som driver honom framåt. Men det är hittills en tröstlös och ofruktsam sysselsättning.
För Meja blir det en daglig kamp att anpassa sig till den nya miljön, som för henne är både främmande och skrämmande.
En dag träffar hon Carl-Johan, en kille i hennes egen ålder. Meja, som inte är van vid uppmärksamhet, känner sig nu både sedd och bekräftad. Efter en tid flyttar hon in hos Carl-Johan och hans familj, som bor på en gård strax utanför samhället och till största delen lever av självhushållning. Meja är till att börja med lycklig. Men är Carl-Johan verkligen hennes räddning?
Silvervägen” är en fantastiskt fin debut av författaren Stina Jackson, som är uppvuxen i Skellefteå, men numera bosatt i USA. En spänningsroman och en glesbygdsroman, där både den miljö och de människor som skildras kan sägas befinna sig i utkanten av vårt samhälle.
Inspiration till boken fick författaren när hon såg en dokumentär om den s k Highway of Tears i Kanada. En beryktad väg genom den västkanadensiska vildmarken där ett stort antal kvinnor, företrädesvis fattiga och utsatta, under flera decennier försvunnit eller hittats döda.
På norrländskt vis förs handlingen i ”Silvervägen” lugnt och eftertänksamt framåt. Varsamt läggs bit till bit innan vi till sist har vi hela pusslet framför oss. Stor omsorg läggs på beskrivningar av personer och miljöer. Språket är väl avvägt, men ändå enkelt och lättflytande och stämningen tät och suggestiv.
”Silvervägen” är en ovanligt bra roman och ett perfekt sällskap under allt mörkare höstkvällar.
Välkommen att låna den hos oss!
